emelie lundström

klart att jag blir avundsjuk. när jag vet hur mycket du betydde för mig en gång i tiden. och när hon nu säger ord om dig som lika gärna hade kommit från mig. när jag hör hur du ställer upp, men endå sårar henne, hur hon ber dig tänka efter för du sårar henne. mhh jag vet ju precis vad du gör. jag vet hur långt ner hjärtat kan sjunka när du lackar. jag ser ju att hon verkligen älskar dig, och du är så värd det. så jävla värd tryggheten som jag trodde jag intekunde ge dig. eller nej föresten som du trodde jag inte kunde ge dig. men allting börjar kännas bättre nu iallafall. jag kan se att ni passar nu. att det är jävligt självklart att ni är bättre tillsammans än va vi en gång var. vi skulle bara fortsatt vara kompisar. men det är klart att jag endå inte kan låta bli att undra.. jag menar du har ju ingenting om henne, varken på pa' eller på msn. det borde ju betyda någonting.? eller så är det bara för att du inte tänker på det, ganska typiskt dig i så fall. men trots allt så saknar jag din närhet. och inte som en pojkvän nej inte längre. utan så som du fanns där från början. som en vän. som en vän som alltid fanns där , no matter what.
det är vad jag saknar. och jaghar svårt att tro att du inte gör det ibland du heller? . jag menar alla gånger du sagt att du aldrig vill förlora mig att jag betyder för mkt . allt sånt kan inte ha vara bara skitsnack, eller ? men jag tror inte det du hatar ju när man ljuger så du gör det ju nästan aldig själv. menmen jag ville bara säga lycka till i livet gubben och att om du nån gång känner för att komma tillbaka hit ett tag. så kommer jag aldrig att stänga dig ute.

(och jag mår mkt bättre idag !! YES)
k ä r l e k '