26 oktober

jag bryter tystnaden för att alla ska få veta .


jag vet inte vad jag tycker om dig längre, jag vet inte om jag försöker hålla kvar känslorna för dig eller om jag vill gå vidare, jag börjar starkt tro på det första av dom två alternativen. jag var super lycklig när du var vid min sida , och vad folk än sa så var du den bästa killen jag mött. trots alla komentarer så brydde jag mig inte, för jag visste att i dina ögon så dög jag. Vi skrattade åt alla som spred rykten, och tillsammans med dig kändes allt så himla mycket lättare. När du tittade på mig sådär, när du log mot mig med ditt leende, detdär speciella som bara du har. så kände jag en enorm trygghet. jag var helt säker på att dethär var något speciellt, nånting som inte skulle bli förstört , aldrig någonsin. men fan vad fel jag hade. Vilket sätt allt slutade på med. så patetiskt och pinsamt. jag vill bara vrida tillbaka tiden och göra om allting från början, inte smutsa ner allt det fina, och aldrig någonsin förstöra vänskapen vi hade, för den betydde förjävligt mkt. Jag kunde snacka med dig om vad som helst, du lyssnade alltid, vad det en handlade om. och jag kan inte låta bli att undra om du har glömt bort allt vi gjorde ? tiden va så jävla bra, du var så jävla bra. som när vi hade tjaffsat men sen redde ut allting under 3 timmar på grand. Du gjorde mig alltid så glad. och det är det som jag saknar mest. jag saknar din vänskap , jag saknar att kunna ta dig i handen när nånting läskigt händer, och jag saknar att kunna snacka med dig hur länge som helst om ingenting, jag skanar att kunna krama dig utan att undra om folk fattar, och jag saknar att kunna ropa på dig när jag ser dig vid bussen.
men tack för tiden, jag skulle aldrig i livet välja bort den.
TACK .

Före och efter att jag var ihop med Cross hörde jag tusen gånger att en kille eller man inte kan göra en lycklig, att man måste vara lycklig i sig själv innan man kan vara lycklig med en annan människa. Det enda jag kan säga är jag önskar att det var sant.
från boken : I en klass för sig av Curtis Sittenfeld.

w i t h  l o v e '

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0